Super VHS överför vi till USB-minne, DVD-skivor eller molnet
TJÄNSTEN SAKNAS FÖR NÄRVARANDE
Super VHS (S-VHS): En uppgradering av analog videokvalitet
Super VHS, ofta förkortat S-VHS, var JVC:s svar på behovet av förbättrad bildkvalitet i konsumentvideomarknaden. Det lanserades 1987 och var en direkt utveckling av det befintliga VHS-formatet, med syftet att erbjuda en markant skarpare bild utan att helt överge den etablerade VHS-infrastrukturen.
Vad skiljer sig från vanlig VHS?
Den primära skillnaden mellan S-VHS och vanlig VHS låg i den horisontella upplösningen. Medan standard VHS erbjöd cirka 240 linjers horisontell upplösning, kunde S-VHS uppnå över 400 linjer. Detta uppnåddes genom att öka bandbredden för luminanssignalen (ljusstyrkan), vilket är den del av videosignalen som bär den mesta detaljinformationen i bilden. S-VHS använde högre bärvågsfrekvenser för att spela in denna luminansinformation, vilket resulterade i en bild med betydligt mer detalj och mindre brus..
S-VHS kunde inte spelas på en VHS-bandspelare
För att hantera den högre bandbredden krävde S-VHS-kassetter ett högre kvalitet på magnetbandet med högre koercivitet (förmåga att motstå avmagnetisering). Även om S-VHS-kassetter såg nästan identiska ut med vanliga VHS-kassetter (bortsett från ett litet hål på undersidan), kunde de inte spelas upp med full S-VHS-kvalitet på en vanlig VHS-bandspelare. För att dra nytta av den högre kvaliteten krävdes en S-VHS-bandspelare eller en S-VHS-kompatibel videokamera. Många S-VHS-bandspelare var dock bakåtkompatibla och kunde spela vanliga VHS-kassetter, men med bibehållen VHS-kvalitet. Vissa nyare VHS-bandspelare fick även funktionen "S-VHS Quasi Playback (SQPB)", vilket gjorde det möjligt att spela upp S-VHS-band med VHS-kvalitet.
